I den här artikeln:
Eindhoven, platsen för Shimano:s europeiska högkvarter, prick klockan nio en höstig fredagsmorgon. Vi får t-shirtar och trädgårdshandskar, kaffe och croissanter.
Jag är den sista som går in i mötesrummet för att möta gänget som ska följa med fler än hundra Shimano-anställda ut på stigarna över hela Europa idag. Målet? Att hjälpa lokala stigbyggargrupper med deras underhållssysslor.
Vi pratar alla från chefer och HR, juridiska team, IT-personal, två Shimano-influencers, marknadsföringsfolk—som mig själv—kollegor från sälj och flera därtill, vissa trotsar lagar om barnarbete för att ta med sig sina egna barn ut på lite hederligt arbete.
Alla är klädda lantligt-casual. Vi pratar jeans, hängselbyxor, flannelskjortor och t-shirtarna som vi fick tryckta med ett rådjur och frasen: TRAIL BORN.
Förklaring: Trail Born är Shimano:s globala program som skapats för att stötta stigbyggande över hela världen genom en fond på 10 miljoner USD som doneras över ett tidsspann på 10 år.
Jag är utrustad med en spade, en kratta, en sekatör och en mycket tydlig varning från min fru om att det är bäst för mig att dessa redskap hittar tillbaka till vårt hem igen. Annars.
Det här är Ties van Dijk, Shimano:s representant för intressebevakning och organisatören av dagens event. Kamerorna rullar. Content håller på att skapas—se nedan—och alla är inställda på att göra en skillnad.
“Tack så mycket allihopa för att ni kommit. Idag är vi en del av en europeisk insats för att stötta det viktiga arbete som stigbyggare gör,” öppnar Ties. “Det kommer köras med skottkärra, skyfflas med spade, lövblåsas och mer därtill. Och lunchen är förberedd.”
En suck av lättnad.
Lagen, som redan skapats i gruppmejlet innan, beger sig iväg till sina respektive stiggrupper. Jag ger mig av med Josh och Khory, våra två influencers och kommer fram till den holländska versionen av mitten av ingenstans: Netersel. Vårt team består av tjugo kollegor som möts i en timmerstuga nära kopparfärgade skogar av almar och ekar och böljande kullar. Pieter informerar oss. Hans ger oss flaskor med vatten. Dirk frågar oss om vi cyklar mountainbike.
“Inte egentligen.”
“Aha.”
“Men jag älskar skogen,” lägger jag till.
“Jag med,” säger han.
Det visar sig att Dirk är vår förman idag. Han leder oss ut till platsen: en självbyggd, egenunderhållen stig —en av de bästa i lågländerna —modellerad efter professionella tävlingsbanor på UCI-nivå. Han förklarar hur de byggde stenpartiet och hoppen och visar oss sedan högen.
Högen består av en till synes oändlig blandning av betong och jord som hårdnar när det regnar.
“Det är rätt dyrt, vi beställde det bara för er,” berättar Dirk för mig.
“Grymt,” säger jag. Och det är verkligen det.
En bit ovanför oss har Martijn från sälj och hans två söner precis satt igång arbetet med ett par lövblåsare. En kollega från ekonomiavdelningen vandrar upp mot en ås. En annan grupp ger sig iväg med hackor och spadar för att underhålla den avancerade delen av stigen, samtidigt som det över hela Europa, pressas ner spadar i högar, jord släpps ner i skottkärror, jord som sedan krattas ut över stigar. Arbete som i slutändan innebär att lokala mountainbikeåkare tryggt kan njuta av sina skogar och stigar.
Svett, skratt och så många olika historier. Barnen till en del stigbyggare siktar på att bli proffs. Andra snubblade över communityn av en slump och ses nu en gång i veckan för lite hederligt arbete och några skratt. Alla de här berättelserna föds ur myllan hos alla stigar som knyter oss samman. Det är inspirerande. Vackert. Och så pass distraherande att det inte är förrän jag kommer hem på kvällen som jag inser, tillfreds och trött efter en dags hederligt arbete, att jag inte känner igen spaden som jag tog med hem, eller namnet som är graverat på handtaget.
Tusan också. Ett helt år tills nästa gång.
Från Slovenien till Spanien och över hela Europa, gav sig Team Shimano ut för en trevlig dag på stigarna. Det var jättekul. Och vi har bilderna som bevisar det.
