Precis på andra sidan av den holländska gränsen i den belgiska staden Maasmechelen, väntar MTB-cyklisten Jens Schuermans på Giro d´Italia-vinnaren Tom Dumoulin. Det kommer bli ett möte mellan två idrottare från vitt skilda grenar inom cykelsporten. Efter att ha tränat bara några kilometer ifrån varandra i åratal, är det faktiskt första gången som de kommer att cykla tillsammans – i skogen, på mountainbikes.

Dumoulin är inte främmande för terrängcykling och har ofta varit ute ofta på sin mountainbike både under och efter sin professionella cykelkarriär. Men han är på väg att växla upp sina färdigheter kring att cykla MTB– och på vilket sätt han gör det. Tillsammans förbereder de sig för att köra lite stigar och prata om två olika världar inom cykeluniversumet: mountainbike och landsvägscykling.

De två kommer överens om att ses vid Jens familjehem i Maasmechelen. Snabba blickar på varandras cyklar glider snabbt över i en detaljerad konversation. Bägge cyklar på Giant Anthem, en heldämpad mountain bike för cross-country—utrustad med XTR.

Tom inspekterar Jens cykel, klämmer om bromshandtagen, trycker ner fjädringen och kollar lufttrycket. “Din cykel är inställd annorlunda än min,” säger Tom. De justerar Tom:s cykel, särskilt positionen för reglagen, justerar fjädringen och släpper ut luft för att sänka däckstrycket.

Mountainbikes skiljer sig väsentligt från landsvägscyklar sett till hur de är designade. UCI:s tekniska regler för landsvägstävlingar är strikta, medan mountainbike njuter av en större frihet, vilket leder till uppfinningsrikedom och innovationer som progressiv geometri. Dessutom är cross-country (XCO) MTB mer explosiv och teknisk. Den här dynamiken kräver en annan hållning och sittställning på cykeln jämfört med cykling på landsvägen.

Dagens uppbyggda spänning når sin topp när Tom och Jens når början på stigen de ska köra. Jens är aktiv på cykeln och styr den med hjälp av kroppen, använder ofta sin sänkstolpe och tar lekfullt för sig av terrängen. Tom, som är van vid en noggrant kalibrerad landsvägscykel, kommer fram till att den dynamiska sittställningen och användningen av en sänkstolpe kräver lite av en inlärningskurva. Ändå är det tydligt att han känner sig hemma på en mountainbike.

En gammal kolgruva framöver förvandlar landskapet till en labyrint, med stigar med betydande höjdskillnader och tekniska utmaningar. Paret delar med sig av sina yrkeserfarenheter när de cyklar, även om några av Jens ambitiösa stigval tvingar Tom till att kliva av och gå. Skrattande reflekterar Tom, “Jag tror att Jens har överskattat mig lite. Han tänkte att jag kunde hantera det som ett före detta proffs. På landsvägen åker jag utför med de bästa, men på en mountainbike fick jag skippa att cykla några delar av stigen idag.”

Även om mountainbike och landsvägscykling delar vissa likheter, är de fundamentalt olika. Landsvägstävlingar har en stor betoning på taktik, som Tom förklarar:

För Jens, känns färdigheterna som krävs för att briljera som mountainbikecyklist helt naturliga: kroppslighet, teknik och individualitet. Ändå erkänner han den oumbärliga rollen som hans team spelar: "Att prestera på den här nivån är inte möjlig utan stöd från så många olika människor. Vårt team arbetar väldigt nära varandra – mekaniker, anhöriga, alla. Man tillbringar månader tillsammans ute på vägen och delar på solsken såväl som regn.”

För Tom, erbjuder mountainbike en koppling till naturen och en skön adrenalinrush:

“När allt flyter – oavsett om det är en vacker stig eller en nedförslöpa – är det en fantastisk känsla. Att vara nära naturen och med den där lilla adrenalinkicken gör det till en speciell upplevelse.”

Under de senaste åren har flera cyklister lyckats överbrygga flera olika discipliner, från Wout van Aert och Mathieu van der Poel till Tom Pidcock och Pauline Ferrand-Prévot. Kompetensutbytet gynnar bägge sidor. Mountainbiketekniker som utförsåkning har förbättrat säkerheten och höjt prestationsnivån inom landsvägscykling, delvis tack vare människor som Oscar Saiz, ett tidigare spanskt downhillproffs som blev coach inom landsvägscykling:

“För ungefär tio-tolv år sedan, kontaktade Louis Delahaye (Rabobank) mig för att hjälpa honom att förbättra säkerheten under utförsåkning. Vi utgick från en synvinkel präglad av främst säkerhet, men när fördelarna för prestandasidan blev tydliga skiftade vi fokus. Med effektmätare och GPS kunde en cyklist se de uppenbara vinsterna i fart, självförtroende och energieffektivitet svart på vitt."

- Oscar Saiz

Oscar understryker hur tid spenderad på skogsstigar är nyckeln till att bli en bättre cyklist. Han syftar på cyklister som ofta cyklar mountainbike eller ger sig ut i terrängen på cykel. Cyklister som tar med sig den upplevelsen till landsvägen tenderar att utmärka sig i att läsa kurvor, bestämma bromspunkter och hålla farten. Naturligtvis har vissa cyklister en naturlig fallenhet för de här färdigheterna utan någon erfarenhet av att cykla terräng. Men att förfina sin åkteknik kan visa sig vara en fördel för båda grupperna.

I ett test fick cyklisterna bekänna färg under en tre minuter lång utförslöpa. Den snabbaste cyklisten öppnade upp en lucka på 15 sekunder. Men tidsskillnaden var inte den främsta fördelen. Analys av data från effektmätare visade att den snabbaste cyklisten hade en genomsnittlig uteffekt på 90 watt jämfört med de 180 watt en av hans lagkamrater presterade. Skillnaden ligger i tekniken. Det här testet visade hur rätt åkteknik kan öka säkerheten, hastigheten och effektiviteten när du cyklar utför. Med energi kvar för resten av tävlingen.

Detta exempel illustrerar vikten av att se bortom traditionella sätt att åstadkomma resultat. I alla sporter är det avgörande att vara öppen för extern input för att få nya insikter och driva på framsteg. Åktekniker och innovationer från mountainbikesidan—som avancerad åkteknik—blir mer populära inom landsvägscykling. Och omvänt, är insikter från landsvägssidan, som vetenskapligt drivna tillvägagångssätt för kost och specifika träningsmetoder, på väg in i mountainbike. Den här korspollineringen gynnar båda grenarna, tänjer på gränser och främjar varje sport.

Genom hela cykelturen, diskuterar Jens och Tom allt från träninsgscheman till minnesvärda ögonblick i deras karriärer. Ett delat tema är vikten av att njuta av det du gör—en princip som har lett till att Jens fortsatt med mountainbike:

Jens:

"Jag älskar fokuset på att träna varje dag, att arbeta mot mina egna mål. Det kan framstå som själviskt, men det finns så mycket tillfredsställelse i att arbeta mot ett mål under tryck från omvärlden, för att faktiskt prestera på mina egna villkor. Det är en av de främsta anledningarna till att jag har stannat kvar med mountainbike - jag kunde inte se mig själv ge upp mina egna ambitioner. Jag har en stor respekt för cyklister som hänger sig åt att stödja lagets stjärncyklist, men det livet var inte för mig. Mountainbike är annorlunda; det är en mindre, mer intim grupp av yrkescyklister där din individuella prestation betyder allt. Om du inte levererar förlorar du din plats. Det finns något vackert i att sätta upp sina egna mål och lägga ner arbetet för att uppnå dem. Det är inte alltid som det fungerar, men när det gör det - så kommer du aldrig glömma det. För mig är mountainbike inte bara en sport; det är den perfekta balansen mellan en utmaning och en belöning och det finns inget som jag skulle byta det mot."

Två världar, två extraordinära karriärer: den ena pensionerad, den andre fortfarande aktiv. Trots deras olikheter, hittar Jens och Tom en gemensam grund i sin kärlek till cyklingen. Som Tom sammanfattar det hela:

Tom:

"Det är fantastiskt att prata om våra sporter. De är olika men ändå lika – tävlingsscheman, strukturen i livet som en idrottare. En fantastisk dag där vi lyfte två fantastiska sporter.”

Många innovationer som först introducerats inom mountainbike har senare också anammats inom landsvägscyklingen, inklusive skivbromsar med ICE TECHNOLOGIES, genomgående axlar, bredare fälgar, slanglösa däck och lägre däckstryck.

ICE TECHNOLOGIES går att hitta genom hela bromssystemet, vilket håller bromsarna svala och får dem att kännas konsekventa. En aluminiumkärna mellan bromsytor av rostfritt stål hjälper till att avleda värmen, likaså bromsbeläggens konstruktion med kylflänsar som svalkas av fartvinden.

Tillsammans resulterar dessa förbättringar i en minimering av arbetstemperaturen på 150 grader Celsius jämfört med ett vanligt bromssystem utan ICE TECHNOLOGIES. Detta innebär mindre bromsmattning, reducerat slitage, bibehållen bromskraft och absolut kontroll vid dina fingertoppar.