Nästa steg: drivlinan. Personligen gillar jag singelklinga fram. Främst eftersom det ger dig en sak mindre att tänka på när du cyklar. Om du bor i ett kuperat område eller om du tänker ge dig ut och bikepacka rekommenderar jag dock dubbla klingor fram. Med 31T på lilla klingan och 36T på den stora borde du kunna tackla även de mest krävande klättringarna.
Sedan har vi frågan om mekaniska eller elektroniska växlar. Jag kommer från en bakgrund med touringcykling, så det tog ett tag att vänja mig vid Di2 eftersom jag satte pålitligheten och att lätt kunna fixa mekaniska problem över allt annat.
Först använde jag bara Di2 till tävling och bikepacking i närområdet, och jag älskade hur smidigt och exakt det var. Med ökat självförtroende gav jag mig ut på längre turer och till slut bestämde mig för att till och med utforska avlägsna platser i Sydostasien. I nästan två år har det fungerat felfritt trots allt jag utsatt det för längs vägen.
Jag tror att valet mellan mekaniskt eller elektroniskt är väldigt personligt. Mina erfarenheter: Båda är lika pålitliga och båda passar bra för dagsutflykter, tävlingar och bikepacking.
Utsvängda styren är ännu en annorlunda detalj på gravelcyklar - det betyder att bocken på styret är bredare än överdelen. Och bocken är dessutom oftast grundare än på vanliga landsvägsstyren. Tack vare den ökade bredden ger utsvängda styren bättre kontroll. Fysikens lagar säger att ju längre ifrån styret du har dina händer, desto mer exakt blir din styrning. Men jag tycker också att gravelspecifika styren ger ökad komfort.